Trafikverkets problem med olovlig spårbeträdelse bör ses ur ett större perspektiv. Målet med uppsatsen är att försöka förklara vilka möjliga åtgärder som kan tillämpas för att Trafikverket ska nå sitt halveringsmål till år 2020. Målet innefattar att antalet omkomna ska minska från cirka 110 personer till maximalt 55 personer år 2020.

Uppsatsens teoretiska ramverk grundar sig i Haddons teorier beträffande skadeprevention samt teorier/forskning som bland annat utgörs av: Människa-Teknik-Organisation, Nollvisionen, Theory of planned behaviour och Mobility Management.

En induktiv ansats har valts och kvalitativa intervjuer samt observationer föranleder till vad den metodiska delen bygger på. Intervjuerna med respondenterna inom Trafikverket samt de tre platsbesöken där observationer om olika företeelser runt stationsmiljön, där olovlig spårbeträdelse bevittnades, utgör en annan viktig komponent för resultatet. Teorierna tillsammans med det empiriska underlaget utgör således underlaget för resonemanget i slutsatsen.

Svaret kring vilka åtgärder som lämpar sig bäst för att nå målbilden är en kombination av olika åtgärder som stängsel, bullerplank, kameraövervakning, tydliga skyltar och en standardiserad stationsmiljö/plankorsning bör rimligtvis ha den bästa effekten. En annan viktig beståndsdel är informationsutbytet som via olika medier upplyser allmänheten om riskerna. Att öka förståelsen kring riskerna av att vistas vid spårområdet handlar om att förändra människors vanor och attityder för att minska olyckorna. Standardisering av stationsmiljöer och plankorsningar samt ett förändrat beteendemönster kommer att ha en stor betydelse för att Trafikverket ska kunna nå sitt halveringsmål.Trafikverket står inför en stor utmaning framöver. För att allmänheten ska få ett robust och säkert järnvägssystem bör planeringsaspekten vara en nyckelfaktor så att den naturliga rumsmiljön inte hindras i allt för stor grad. Mänskliga felhandlingar ska inte leda till olyckor.