Vår kulturella kontext genomkorsas av transfererade berättelser, teman och motiv. I spåren av ökad digi-talisering och teknisk utveckling pågår konstant mediala överföringar av språkliga och bildliga uttryck. Att skriven fiktion överförs till andra medier är numera vanligt. I det avseende var Selma Lagerlöf en föregångare. Redan i början av 1900-talet lät hon flera av sina berättelser bli film. Idag är också den teck-nade serieromanen aktuell. Ett exempel på det är att Lagerlöfs roman En herrgårdssägen, från 1899, över-fördes till serieroman av Marcus Ivarsson och gavs ut 2013. Även i Ivarssons version, i kombinationen av bilder och text, framhävs teman som kärlekens och konstens kraft, avgrundsdjup sorg och själsligt utanförskap. Men hur skildras detta i ord och bild i de två medierna litterär roman respektive tecknad serieroman? Vad är mediespecifikt och vad är medieneutralt? Vad lämnas åt läsaren att själv tolka in eller sakna i berättelsen och hur kan dessa luckor förklaras?

Syftet med detta paper är att studera de två medieringarna av En herrgårdssägen. Teoretiska utgång-spunkter är transmedialitet och adaption (Elleström och Hutcheon). Dessa begrepp är viktiga eftersom studiet av överföringen av ett narrativ från ett medium till ett annat markerar karaktären och funktionen i ett medium jämfört med det andra, och kan ge olika typer av estetisk effekt. En annan utgångspunkt är den receptionsestetiska. Inriktningen hör till den gren av läsarorienterade teorier som har en fenomenol-ogisk inriktning. Den delar uppfattningen att berättelser till sin natur är fulla av luckor eller tomrum som vi som läsare måste/behöver/har möjlighet att fylla i om vi skall kunna skapa mening utifrån vad vi läser eller ser. (Ingarden, Iser, Abbott, Wolff). En litterär text, exempelvis, kräver läsarens aktiva medverkan, eftersom den präglas av en hög grad av obestämbarhet. Samma sak gäller serieromaner, där luckor existerar såväl mellan som inom de tecknade serierutorna.