Design och bedömning av färdighetsprov till musiklärarutbildningen
Studiens övergripande mål är att skapa kunskap om bedömningsgrunder och kriterier för urval av studenter till musiklärarutbildningar. Trots att behörighets- och/eller urvalsgrundande färdighetsprov ofta är avgörande för möjligheten att få tillträde till en musikutbildning är området tämligen svagt beforskat. Det saknas studier om provs utformning och värdet av dem, liksom det saknas svenska studier och studier inom andra musikgenrer än den konstmusikaliska. Provs prognostiska värden, både till musik- och andra utbildningar, ifrågasätts och vid bedömning inom musikundervisning finns en problematik med subjektiva tolkningar och outtalade kriterier. Med ett ökat skolfokus på frågor som rör bedömning, jämlikhet och breddad rekrytering blir det angeläget att studera hur färdighetsprov legitimeras och bedöms.
Syfte med studien är att undersöka färdighetsprov med avseende på hur proven designas och bedöms. Den teoretiska utgångspunkten utgörs av ett multimodalt och socialsemiotiskt perspektiv med fokus på hur individer använder språkliga, materiella och kroppsliga teckensystem för att representera och gestalta sin förståelse för, förhållningssätt till och tolkning av olika företeelser i världen, och hur dessa representationer ständigt transformeras. På mikronivå används begreppet diskurs i syfte att studera hur sökande, med användning av teckensystem, såsom noter, musikinstrument, sång och gester, laddade med innebörder kopplade till musikstil, tidsskede och genrers praxis, representerar sitt kunnande och sin musikaliska förtrogenhet samt vilka representationer för kvalitet och kunnande som bedömande lärare lyfter fram i sina bedömningar av de sökandes prestationer. Diskursbegreppet används även för att utröna vilka versioner av tillgängliga förståelser som används och hur de används när lärarna legitimerar sina ställningstaganden och urval. På makronivå används begreppet även för att belysa hur bedömningskriterier, legitimeringar och urval i den lokala praktiken kan relateras till dominerande kunskapssyner formade i olika musikutbildningssystem.
Som metod användes videodokumentationer och fokusgruppsamtal, med inslag av stimulated recall-intervjuer. Tillsammans kan dessa metoder ge möjlighet till samtal om hur kvalitativa aspekter i musikframföranden bedöms och legitimeras. Datamaterialet kommer att hämtas från fyra lärosäten med musiklärarutbildning och bestå av sammanlagt åtta dagars videoinspelade instrumentalprov inom skilda genrer samt ett ljudinspelat fokusgruppsamtal för varje bedömande jurygrupp. Lärarna i de bedömande jurygrupperna diskuterar de sökandes prestationer med utvalda sekvenser från proven som stimulusmaterial.
En pilotstudie med fokus på färdighetsprov inom folkmusikgenren genomfördes förra året med syfte att bland annat pröva studiens valda teoretiska grund och metod. Både teori och metod sågs som berikande och fruktbara. Sedan dess har även färdighetsprov inom genrerna klassisk musik och rytmisk improviserad musik videodokumenterats och analyserats. I det preliminära resultatet av dessa analyser framkommer att de representationer för och förståelser av kvalitet och kunnande som konstruerades i samtalen handlar om värderingar av de sökandes sång- och spelskicklighet; musikaliska och kroppsliga uttrycksförmåga; stilkännedom samt samspel, allt relaterat till de olika genrernas traditioner och idiom. Vad gäller lärarnas ställningstaganden och hur dessa legitimeras har diskurser på mikronivå kunnat synliggöras, där vikten av genretrohet, genrespets och genrevana framhålls. I kontrast till dessa antyds diskurser där genrebrott, genrebredd och genreovana också kan ses som acceptabla, åtminstone inom vissa jurygrupper. Utifrån dessa spänningar kan förhållningssätt skönjas som visar på en polemik mellan olika värderingar av musikalisk kvalitet och kunnande.
2018.
The 23rd conference of Nordic Network for Research in Music Education Oslo, Norway February 12-15 2018