Studiens syfte var att undersöka hur socialsekreterare genomför utredningssamtal med barn och vilken kunskap de har gällande uppgiften. Studien genomfördes med kvalitativ metod i form av sex semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare på barn- och ungdomsenheter inom socialtjänsten. Socialsekreterarna delgav sin syn på hur de genomför barnsamtal, hur de upplever barnsamtalet och sin kunskap gällande ämnet. Aristoteles kunskapsteori och begreppet barnets bästa utgjorde studiens teoretiska referensram. Resultatet har även analyserats i förhållande till tidigare forskning. I resultatet framkom att barnsamtal är komplext och att samtliga upplevde uppgiften som svår. Ingen av dem kände sig bekväm i att hålla samtal när de var nyexaminerade och de önskade att deras utbildning skulle ha förberett dem bättre. Socialsekreterarnas tillvägagångssätt i barnsamtal skilde sig från varandra och ingen av dem använde en renodlad samtalsmetod. Tillvägagångssätten överensstämde i hög utsträckning med vägledande riktlinjer som Socialstyrelsen presenterar. Av studien framkom att kunskap och genomförande hängde ihop, och att socialsekreterarna hade tre kunskapsformer som samspelade med varandra – teoretisk, teknisk och praktisk. Även om det krävs kunskap genom teori och praktik så är den viktigaste kunskapsformen praktisk vishet i att göra rätt bedömningar. I analys av socialsekreterarnas uttalanden går att tolka att de genomgående har barnets bästa i fokus när de samtalar med barn.

The aim of this study was to examine social workers approach in professional conversations with children in an investigating purpose, and their knowledge about the task. The method was qualitative consisting of six semistructured interviews with social workers in childcare investigations. The theoretical framework of the study consisted of Aristoteles theory about knowledge and the concept ”child’s best”. The result was also analyzed relative to previous research on the subject. Professional conversations with children were stated to be complex and all of the social workers found it to be a difficult task. None of them felt comfortable in leading the conversations when they first started working. They all thought that the university should’ve given them more knowledge about the subject. The social workers approach in conversations with children differed from each other and none of them used a pure communication method. Their approaches corresponded to the guidelines presented by The National Board of Health and Welfare. The analyze showed that the knowledge and approach goes hand in hand, and that social workers had three forms of knowledge which interacts with each other – theoretical, technical and practical. Even though theoretical and practical knowledge is significant, the knowledge based on the personal wisdom was more important. By analyzing the interviews we interpreted that the social workers aim their focus towards the childrens needs then having professional conversations with a child.