För att kunna nå en effektivare samhällsbyggnadsprocess behövs tillgång till digitala fastighetsgränser. Lantmäteriets digitala registerkarta, som visar hela Sveriges fastighetsindelning, har baserats på förrättningskartor, digitaliserade kartor och ortofoton. På grund av de olika uppbyggnadsmetoderna har registerkartans innehåll en högst varierande kvalitet, ibland upp till tiotals meter. Lantmäteriet har fått i uppdrag av regeringen att se över hur förbättringar i registerkartan kan göras bl.a. i fråga om lägesnoggrannhet.

Syftet med examensarbetet var att undersöka vad som krävs för att räta upp och förbättra registerkartans kvalitet i ett område likt Dingelvik i västra Dalsland.

Arbetet startade med en utredning av tillgängliga akter på förrättningar gjorda i Dingelvik. Delar av området valdes ut för rekognosering och fältarbete med tanke på tidsbegränsningen och de gränspunkter som fanns i lokala koordinatsystem. 99 lagligen tillkomna gränspunkter identifierades i akterna. Återfunna punkter mättes in med NRTK och i vissa fall med RUFRIS, upprepade gånger för kontroll av mätningen. Inmätning skedde i koordinatsystemet SWEREF99 12 00.

Med tillgängliga koordinater i lokala koordinatsystem samt motsvarande inmätta koordinater i SWEREF99 12 00 kunde koordinattransformation utföras med passpunkter i båda systemen. De gränspunkter som ansågs rubbade valdes bort i transformationssambandet och koordinaten fick anges av transformerad punkt istället för inmätt. En del gränspunkters läge kunde även förbättras med hjälp av inbindning.

Mer än hälften av Dingelviks fastigheters gränsmarkeringar fick en ökad kvalitet efter utfört arbete med ett genomsnitt på 6 meters förflyttning mot registerkartans koordinater.

In order to achieve a more efficient community-building process, access to digital property boundaries is required. Lantmäteriet's digital register map, which shows the whole of Sweden's real estate classification, has been based on preposition maps, digitized maps and orthophotos. Due to the different construction methods, the map has a very varying quality. Lantmäteriet has been commissioned by the government to review how improvements in the map can be made in terms of location accuracy.

The purpose of the thesis was to investigate what is needed to correct and improve the quality of the directory map in an area like Dingelvik, Västra götaland county. Parts of the area in Dingelvik were selected for reconnaissance and field work. Rediscovered border points were measured with NRTK and in some cases with RUFRIS, always measured repeatedly for control.

With available coordinates in local coordinate systems, transformation could be performed with passpoints in both systems. Border points that was considered displaced were excluded in the transformation relationship and was given coordinates by the transformed points instead of the measured. Some points couldn’t be measured or transformed. A few of them could be constructed by measurements from two adjacent points available in cadaster register.

Approximately 60% of the property's border points received an increased quality. The points average displacement was 6 meters towards the coordinates in the cadastral directory map.