Sammanfattning

I följande studie har vi valt att undersöka kring hur den etniska boendesegregationen i Karlstad påverkar livsmönster och levnadsvillkor i den urbana miljön sett till kvinnliga studenters känsla av trygghet i det offentliga rummet. Otrygghet anses som ett stort socioekonomiskt såväl som humanitärt problem i samhället idag, något som ofta gör sig till känna i den urbana miljön. Otryggheten har på flera sätt en inverkan på hur vi lever vårt vardagliga liv, och grundar sig ofta i vår rädsla för att utsättas för brott, och kan bland annat inskränka på våra rörelsemönster i det offentliga rummet. Med avstamp i tidigare relevant forskning på området, och med empiri från vår personligt administrerad trygghetsundersökning har vi fokuserat på två olika stadsdelar med skiljande boendestrukturer och social status. Resultatet från vilka vi jämför och försöker sammankoppla den etniska boendesegregationens betydelse i bemärkelse på trygghet. Vi försöker även redogöra kring hur företeelsen kan anses vara ett resultat av sociala eller fysiska faktorer som den upplevda otryggheten grundar sig i. Slutsatser vi drar ifrån vår studie är att den upplevda tryggheten tenderar att vara lägre i den mer etniskt segregerade stadsdelen. Vi slår även fast att rädslan bland våra kvinnliga respondenter gemensamt grundar sig i samma punkt, nämligen i rädslan för okända män.

Nyckelord: Etnisk boendesegregation, Trygghet, Kvinnors rädsla, Urban utveckling, Social exkludering