Just nu pågår en diskussion om hur den svenska insolvensrätten ska vara utformad och det finns flera aktuella utredningar. Ett område som är i behov av en reform handlar om domstolarnas kompetens vid prövning av insolvensrättsliga frågor. Kommissionen har presenterat ett förslag till nytt direktiv med syfte att förbättra och harmonisera den insolvensrättsliga lagstiftningen i medlemsstaterna. I förslaget anges att ett sätt för medlemsstaterna att uppnå det krav som ställs på domstolarnas och myndigheternas kompetens kan vara att inrätta en specialdomstol eller en specialavdelning för de insolvensrättsliga ärendena.

Specialisering sker idag inom det svenska rättssystemet på flera olika sätt. Exempelvis finns det specialdomstolar, särskilda domstolar, koncentrering av mål till vissa domstolar och domstolsintern specialisering. Uppsatsen syftar till att utreda och analysera huruvida inrättandet av en specialdomstol eller en särskild domstol kan utgöra ett ändamålsenligt sätt för att förbättra domstolarnas kompetens gällande prövning av insolvensrättsliga ärenden.

Specialdomstolar är fristående från de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Synen på specialdomstolar har varierat kraftigt under historiens gång och de senaste 30 åren har inställningen varit att specialdomstolar bör undvikas om det inte finns starka skäl för undantag. Särskilda domstolar är däremot en del av de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna och kan inrättas under vissa förutsättningar.

Slutsatsen blir således att jag inte finner att det bör inrättas en specialdomstol för insolvensrättsliga ärende. Däremot anser jag att en särskild domstol kan vara ett ändamålsenligt sätt för att förbättra kompetensen gällande prövning av företagsrekonstruktioner och konkurser.