Mary Shelley’s Frankenstein has frequently been interpreted as a cautionary tale of the dangers of medical science and its ambitions. However, by comparing the different narratives in the novel the essay will show that the intention of the novel is quite different. The essay will show that while Frankenstein himself comes to believe that science is the culprit, the narratives by Walton and the creature qualify that view, showing rather that the problem is not science as such but Frankenstein’s abandonment of his creation. The essay begins with a brief introduction to the historical background of the novel, followed by an analysis of the three distinct narratives given by Walton, Frankenstein and the creature, and conclude with a discussion of the findings when comparing their narratives. 

Mary Shelleys Frankenstein har ofta tolkats som en varnande berättelse om farorna av medicinsk vetenskap och dess ambitioner. Men genom att jämföra de olika berättelserna i boken så kommer uppsatsen att visa att syftet med boken är ganska annorlunda. Uppsatsen kommer att visa att medan Frankenstein själv tror att vetenskapen är den skyldige, Waltons och varelsens berättelser berättigar denna uppfattning, så är problemet inte vetenskap som sådan utan det faktum att Frankenstein övergav sin skapelse. Uppsatsen börjar med en kort introduktion till den historiska bakgrunden av boken, följt av en analys av de tre distinkta berättelserna från Walton, Frankenstein och varelsen och uppsatsen avslutas med en diskussion av resultaten när man jämför deras berättelser.