Detta är en kvalitativ studie och den undersöker och synliggör hur de yngre barnen och de äldre barnen lär sig om ljud genom sina olika sinnen. Min teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet och genom videoobservation samlades empiri in. Observationerna ägde rum på en avdelning med fyra yngre barn (1-3 år) och en avdelning med sex äldre barn (4-5 år). Aktiviteten var planerad med vilka barn som skulle medverka samt att material hade plockats fram. Materialet bestod av bland annat hemmagjorda maracas, papperslåda, plåtburk, plastbunke och en sked. Barnen närmade sig detta material med både iver och försiktighet. Några barn upptäckte ögonblickligen ljud med sina kroppar medan andra barn var mer avvaktande och studerade sin eller sina kamrater i deras upptäckande för att sedan själva närma sig materialet. De yngre barnen samspelade i stort sätt bara med material och pedagog medan de äldre barnen samspelade med varandra och materialet. En tydlig slutsats efter observationerna är att alla de medverkande barnen använder sina olika sinnen för att närma sig fenomenet ljud. I alla observationer upptäckte barnen ljud i första hand genom sitt hörselsinne samt att de upplevde materialet med sina händer.