Föreliggande studie undersökte sambandet mellan personlighetsdimensionen samvetsgrannhet och det organisationspsykologiska fenomenet arbetsengagemang hos kvinnliga undersköterskor i äldreomsorgen. Enkätundersökning omfattade 70 respondenter. Resultatetet visade på hög grad av samvetsgrannhet, medelnivå av vitalitet, medelnivå av försjunkenhet i arbetet, medelhög entusiasm samt medelhög arbetsengagemang som helhet hos respondenterna. Resultatet tyder också på ett medelstarkt positivt signifikant samband mellan samvetsgrannhet och vitalitet, samvetsgrannhet och försjunkenhet i arbetet samt samvetsgrannhet och arbetsengagemang som helhet. Inget signifikant samband visades mellan samvetsgrannhet och entusiasm. Följaktligen tyder resultatet på att respondenternas samvetsgrannhet kan ses som en resurs för att centrera deras energi på arbetet, som vidare bidrar till högre arbetsengagemang. Det medelhöga arbetsengagemanget som helhet är också betydelsefullt för att respondenterna ska uppleva arbetsrelaterade emotioner och kognitioner på ett positivt vis. Högt arbetsengagemang kan vidare ses som en motpol till utbrändhet. Slutsatsen är att hög samvetsgrannhet är en betydelsefull resurs för både medarbetare och deras arbetsgivare för att motverka utbrändhet som skulle kunna utvecklas av ett slitsamt arbete som undersköterskor i äldreomsorgen har.