Denna presentation syftar till att visa delar av resultatet från en studie, som handlar om barn med migrationsbakgrund på två mindre orter i Sverige och deras berättade erfarenheter av språk och tillhörighet. Studien baseras på livsberättelseintervjuer med tretton barn och de intervjuades vid tre tillfällen. Några av barnen (9-13 år gamla) var nyanlända och några var födda i Sverige. Presentationen tar utgångspunkt i följande frågor: Vad i barnens berättelser om sin vardag i och utanför skolan får betydelse för språk och tillhörighet? Vilka villkor och handlingsmöjligheter framträder? Teoretiskt och metodologiskt, vilka möjligheter erbjuder barns livsberättelser som forskningsansats?

Studien tar utgångspunkt i en narrativ forskningsansats och ett perspektiv på berättande och berättelser med teoretisk grund i narrativ psykologi (Bamberg, 2010). Utgångspunkt tas i känsla av tillhörighet som något dynamiskt och föränderligt och där språk är en viktig dimension. I studien inbegriper känsla av tillhörighet också känsla för plats, vilket blir ett sätt att ytterligare förstå olika kvaliteter i barnens lokala och transnationella relationer (Antonsich, 2010). En viktig utgångspunkt är vidare den forskning om barn i skolan, som visar ett starkt samband mellan språk, tillhörighet och identitet och betydelsen av att få använda alla sina språkliga resurser och känna delaktighet i det samhälle där man lever (Cummins och Early, 2011).

En stor del av materialet innehåller berättelser om språkets betydelse i och utanför skolan. Resultatet visar hur erfarenheter av språk och tillhörighet formas i samspelet mellan migrationens villkor och villkor på den mindre orten. I presentationen diskuteras hur barnens erfarenheter är relaterade till tre tydliga projekt: svenskhetsprojektet, familjeprojektet och skolprojektet. Dessa projekt vävs samman i barnens berättelser och är ofta varandras förutsättningar, men det finns också motsägelser och det är inte nödvändigtvis parallella projekt.