Metaforer i barns berättande 

Denna presentation syftar till att belysa en del av resultatet från mitt pågående avhandlingsarbete Berättelser om tillhörighet – en narrativ studie om barn med migrationsbakgrund på en mindre ort. Tretton barn mellan tio och tretton år är deltagare i studien och det övergripande syftet är att få fördjupad kunskap om barns berättade erfarenheter av migration och tillhörighet. I min analys har jag inspirerats av Bambergs narrativa positioneringsanalys (1997; 2004). Bambergs modell utgörs av flera analytiska nivåer och fokus för den här presentationen är den analytiska nivå, som handlar om hur barnen positionerar sig i relation till mig i intervjusamtalen. Jag har också ett analytiskt fokus på emotioner som framträder i barnens självpositioneringar, utifrån tanken att just emotioner kan säga något om känsla av tillhörighet och sociala band.  En lingvistisk resurs, som barnen använder i sitt berättande och som också kan indikera en emotionell positionering, är metaforen. Innehållet i presentationen tar utgångspunkt i två korta berättelser: ”Historien om hakan” och ”Historien om hunden”, där metaforer används i samtalet för att närma sig något känsligt och komplext. Jag vill genom min presentation lyfta fram och diskutera hur narrativ analys med fokus på metaforer kan vara ett sätt att ”lyssna mellan raderna” och därmed ta berättelsen på allvar, men också vilka svårigheter som kan finnas med denna typ av analys.