Projekt Support (PS) är ett föräldrastödsprogram som har utvecklats i USA för mammor och barn som utsatts för våld i nära relationer där barnen också utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem. Syftet med denna licentiatuppsats är att undersöka hur interventionen mottogs av behandlare och föräldrar inom ramen för svensk socialtjänst med hänsyn till skillnaderna mellan länderna.

Två studier genomfördes. I den första studien (studie I) intervjuades behandlare (n 11) och mammor (n 13) från tre kommuner och Sveriges största skyddade boende om sina erfarenheter av att ge och ta emot föräldraintervention. Intervjuerna analyserades separat med hjälp av tematisk analys, vilka sedan sammanslogs i en syntes. Resultaten grupperades i sex teman, vilket indikerade initiala tvivel på interventionene och på deltagarnas egen förmåga. Teman visade också att arbetet med PS ledde till en upplevd positiv förändring av barns beteende, liksom betonades behovet av kompetenta behandlare och anpassning utifrån kulturella skillnader. Den andra studien (studie II) utvärderade interventionens effekt avseende föräldrarnas föräldrakapacitet (n 35) och deras barns psykiska symtom (19 pojkar och 16 flickor, medelålder 6 år). Resultaten visade att effekten som erhållits av PS i Sverige kan i nästan samma omfattning likställas med den effekt som framgår av tidigare studier gjorda i USA. Även barnens känslomässiga symptom, problem och hyperaktivitet minskade, och föräldrarna bemötte sina barn på ett mer positivt sätt. Föräldrarna upplevde också minskad hjälplöshet och rädsla i relationen till sina barn. Det var också en kovarians mellan föräldrarnas känslor (hjälplöshet och rädsla) och barns uppförandeproblem och hyperaktivitet där båda minskade.

Slutsatserna i denna licentiatuppsats är för det första att det är möjligt att genomföra PS med föräldrar utsatta för våld i nära relationer och deras barn som har utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem och för det andra att organisatoriska förhållanden behöver anpassas för att interventionen ska kunna implementeras i svensk socialtjänst.

Projekt Support (PS) är ett föräldrastödsprogram, utvecklat i USA för föräldrar och barn som utsatts för våld i nära relationer där barnen också utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem. Syftet med denna licentiatuppsats är att undersöka behandlingseffekten och möjligheten att genomföra interventionen i svensk socialtjänst med hänsyn till skillnaderna mellan länderna.

Två studier genomfördes. I studie I analyserades intervjuer av behandlare och mammor där de beskrev sina erfarenheter av att ge och ta emot PS. Det framgick att deltagarna upplevde svårigheter och utmaningar i arbetet med interventionen men de upplevde också positiva förändringar av barnens beteende och mammornas föräldraförmåga. I studie II utvärderades PS effekt avseende föräldrarnas föräldrakapacitet och deras barns psykiska symtom. Resultaten visade att effekten som erhållits i Sverige kan i nästan samma omfattning likställas med den effekt som framgår av tidigare studier gjorda i USA. Barnens känslomässiga symptom, problem och hyperaktivitet minskade och föräldrarna bemötte sina barn på ett mer positivt sätt och blev stärkta i sitt föräldraskap.

Slutsatserna i denna licentiatuppsats är att det i stor utsträckning är möjligt att inom svensk socialtjänst genomföra PS med våldsutsatta föräldrar.

Project Support (PS) is a parenting programme that has been developed in the United States for mothers and children exposed to intimate partner and for their children with subsequent emotional and behavioural problems. The aim of this licentiate thesis is to explore how the programme was received by counsellors and parents in the context of Swedish social service, taking account of the differences between the countries.

Two studies were conducted. In the first study (study I), counsellors (n 11) and mothers (n 13) from three municipalities and Sweden’s largest shelter were interviewed about their experiences of giving and receiving the parenting intervention. The interviews were separately analysed using thematic analysis and were unitised by a following synthesis. The results were grouped into six themes, which indicated initial doubts to the intervention, and doubts about the participants’ own capability. The themes also showed that working with PS led to an experience of positive change in children’s behaviour, as well as highlighted the need of competent counsellors and adaptation for cultural differences. The second study (study II) evaluated the effect of the intervention according to parents’ parenting capacity (n 35) and their children’s psychological symptoms (19 boys and 16 girls, mean age 6year). The results showed that the effectiveness of PS in Sweden can be sustained to almost the same extent as shown in previous studies done in the US. Primarily, the children’s emotional symptoms, conduct problems and hyperactivity decreased, and the parents behaved more positively with their children. The parents also experienced reduced helplessness and fear in their relationships with their children. There was also a covariance between the parents’ emotions (helplessness and fear) and the children’s conduct problems and hyperactivity as they decreased.

The conclusions drawn in this licentiate thesis are first, that PS is a feasible parenting programme for parents exposed to intimate partner violence and their children who have developed emotional and behavioural problems, and second, that organisational conditions need to be met in order for the programme to be implemented in Swedish social services.