Detta är en uppsats baserad på en undersökning av skolsituationen för barn med diagnoserna DAMP och AD/HD sett ur några föräldrars och pedagogers perspektiv. Jag anser att man under utbildningen till pedagog får allt för lite kunskaper om barn med denna problematik och om hur man skall handskas och arbeta med dem, trots att alla pedagoger på ett eller annat sätt kommer att komma i kontakt med dessa barn. Det grundläggande syftet bakom denna undersökning är att få några pedagogers perspektiv på hur man arbetar med barn med dessa diagnoser och hur de tycker att det fungerar, samt några föräldrars perspektiv på hur de tycker att det fungerar för barnen i skolan och på hur stort inflytande och möjlighet till påverkan de tycker att de har på sina barns skolgång. Jag har intervjuat tre föräldrar och fyra pedagoger. Intervjuerna är inspelade på band, och sedan redovisade i en sammanfattning. Jag har därefter jämfört informanternas svar med varandra och dragit paralleller till litteratur inom området. Resultatet pekar på att pedagogerna är överens om grunden i de undervisningsstrategier som bör användas när man har en elev med denna problematik. Det handlar om strikta regler och klara direktiv. De är också överens om att det inte är omöjligt att få ett barn med denna problematik att fungera tillsammans med barn i en vanlig klass. De föräldrar jag intervjuat är eniga i fråga om att pedagogerna gör så mycket som möjligt för deras barn i skolan, och de är också nöjda med den insyn och möjlighet till påverkan de har i barnens skolgång.