Mitt syfte med det här arbetet har varit att ta reda på vad pojkar och flickor har för syn på matematik och svenska och om inställningen till ett ämne avgör om man tycker att sitt eget kön är bättre än det andra. Mina frågeställningar har varit: Reproducerar pojkar respektive flickor på högstadiet föreställningen om det traditionella synsättet att pojkar är bättre i matematik och flickor är bättre i svenska? Finns det ett samband mellan kön och inställning till ämnet? Är det så att om elever, beroende på kön, tycker att ett ämne är lätt/roligt också anser att deras eget kön är bättre i det ämnet generellt? För att söka svar på mina frågeställningar har jag valt att använda mig av litteratur och att gära en enkätundersökning. Arbetet består först av en litteraturgenomgång, där jag sammanfattningsvis konstaterat hur synen på pojkar och flickor varit genom historien och skolans syn på undervisning mellan könen. Jag har tittat på vad som sägs om pojkar och flickor i skolan både i inställning och hur betygsfördelningen är mellan könen i matematik och svenska. Utifrån frågeställningarna och litteraturbakgrunden utformades en enkät som distribuerades till 250 elever. Huvudresultatet är att flickor och pojkar har till en viss del den traditionella syn som finns när det gäller matematisk och svenska om man ser till hela undersökningen. Tittar man på könen var och en för sig så ser man att flickor värderar sig högre i svenska än pojkar och pojkar värderar sig högre i matematik än flickor. Samtidigt tycker vare sig pojkar eller flickor att de är sämre i det andra ämnet. Det spelar ingen roll vilken inställning till ämnet man har så ser resultaten ut på samma sätt. Min förklaring till detta är att det är svårt att få bort den traditionella synen på de olika könen. Samtidigt så ser man att flickor har börjat komma ifatt pojkarna betygsmässigt i matematik och naturkunskap, och även fått större självförtroende och intresse för dessa ämnen.