Elever med matematiksvårigheter kommer man att stöta på som lärare. Om man har god kunskap om detta, kan man tidigare upptäcka svårigheterna som eleverna har och ge dem ett tidigt stöd. Jag bestämde mig för att börja forska om matematiksvårigheter på grund av att det kändes som om jag inte hade tillräckliga kunskaper inom detta område. Genom litteraturstudier formades mitt preciserade problem, vilket är: Gör lärare spontant en uppdelning i allmänna och specifika matematiksvårigheter? Resultatet är en sammanställning av den litteratur jag har läst, samt de intervjuer jag har genomfört med sex lärare på två skolor i en kommun i mellersta Sverige. I undersökningen har det framkommit att ingen nämner att de skiljer på allmänna och specifika matematiksvårigheter. De vanligaste svårigheterna lärarna stötte på var specifika svårigheter. Allmänna matematiksvårigheter berör även andra ämnen. Det är inte bara i matematiken det uppstår problem utan all inlärning tar som regel längre tid. Lärarna anser kanske att det inte är något som bara utmärker matematikämnet. Det kan vara en anledning till varför de inte nämns några tecken på allmänna matematiksvårigheter. En annan anledning kan vara att elever med sådana svårigheter inte väcker lika mycket frustration i sin omgivning som om de skulle ha dyskalkyli. För att kunna hjälpa elever med matematiksvårigheter tar lärarna upp några tänkvärda arbetssätt man kan använda sig av. De tar upp exempel som passar bra till elever med både allmänna och specifika matematiksvårigheter. Genom mina intervjuer har jag uppfattat det som att det inte görs någon spontan uppdelning mellan allmänna och specifika matematiksvårigheter.