Att kunna tala, att muntligen kunna kommunicera med andra människor är en av våra mest grundläggande färdigheter. Det är i och genom språket vi blir människor. Redan under antiken insåg man vilken makt ordet har och antika talare kunde vinna maktkamper på liv och död genom sin vältalighet. Det visar sig i att de gamla metoderna för att argumentera och övertyga är väl så användbara i vårt moderna samhälle. Idag när kommunikativa färdigheter är viktigare än någonsin måste vi inom skolan hjälpa elever med talängslan att stärka deras självförtroende och hjälpa dem att hitta metoder som de kan använda sig av vidare i livet. Om man som elev i skolan ständigt känner talängslan i olika former och situationer av muntliga framföranden så minskar självförtroendet. Talängslan innebär för många elever en hämmande faktor. Dessa tysta elever, vars yttre beteende ofta är allmän passivitet och lugn, får föga uppmärksamhet från lärarens sida. Jag ville med mitt fördjupningsarbete försöka ta reda på mer om olika orsaker till talängslan som finns hos elever och hur lärarna på de olika stadierna i grundskolan samt gymnasiet bemöter dem med olika möjligheter och förhållningssätt i undervisningen. Med arbetet ville jag få svar på följande frågor: Hur hjälper lärare elever med talängslan i skolan? Vad har eleverna för möjligheter i undervisningen att få visa sitt ”rätta” jag i skolan? Hur bedöms och värderas talängsliga elevers kunskaper när det ska sättas betyg på högstadiet och gymnasiet?