Mitt syfte med den här studien är att undersöka hur yngre elever producerar sina texter i skolan. För att komma fram till resultaten använder jag en kvalitativ metod där jag analyserar texter och har lärar- och elevintervjuer. Resultaten i min undersökning visar att de två texttyper jag granskade bar spår av skriftliga och muntliga läromedelstexter som skönlitteratur, film, bild, faktaböcker, lärarens instruktioner samt elevernas samskrivning vid datorn. Den kamratsamverkan som pågick i grupprummen resulterade i flersidiga gruppberättelser med en mängd dialoger. Berättelseskrivandet bygger på elevernas förkunskaper och deras möjligheter till kontroll över texternas innehåll. Det fria skrivandet startar uttrycksfullt och resulterar i berättelser med sju typer av yttranden och dialoger. Med dessa olika yttrandeformer levandegör eleverna sina påhittade karaktärer, dramatiserar intrigen och för handlingen framåt i sina texter. Eleverna använder sig av olika skrivstrategier när de skriver berättelser; antingen med ett jag- perspektiv, eller med ett mer avancerat utanförstående- perspektiv. Faktatextskrivandet är styrt av högre krav på ett korrekt faktainnehåll och utgår ifrån klassrumsarbetet kring läromedlet Vida Världen. Det styrda faktatextskrivandet resulterar i reproducerade Europaboksblad. Elevernas texter visar att de intar olika skrivarroller som kopist och samplare men, eleverna visar även nybörjarens försök att prova omskaparens roll. Mina slutsatser är att elever producerar och reproducerar texter utifrån vilka förutsättningar som finns och hur elevernas förkunskaper bemöts. Det är därför meningsfullt att reflektera över responssamtalets betydelse i skrivundervisningen. Klassrumskulturen har en stor betydelse för hur elever utvecklar sin förståelse om att olika texttyper behöver ha olika skrivstrategier. Nyckelord: Fritt- och styrt skrivande, utvidgat textbegrepp, dialoger i texter, klassrumskultur.