Efter att som lärarstuderande varit ute på praktik i några omgångar började jag fundera på om barn kan se matematiken som finns runt omkring oss. Förstår barn att de använder sig av matematik när de går och handlar och betalar för sig, när de gör i ordning och dukar inför ett kalas, när de leker med kompisar, bakar o.s.v. Detta tycker jag är en viktig del av lärarens uppgift att se till att barnen blir medvetna om. Allt för många elever tror att det finns en skolmatematik och en vardagsmatematik, vilket jag tror till slut leder till att matematik blir ett tråkigt och meningslöst ämne. Matematik är för livet, inte för skolan! Mitt rapportarbete började med att jag läste in mig på vad olika författare ansåg om det här med vardagsanknuten matematik, samt även vad forskning har visat. Utifrån denna litteratur ställde jag mig sedan frågan om barn kan se att de har nytta av det de lär sig på matematiklektionerna i skolan även utanför skolans portar? Jag gick sedan ut och gjorde en enkätundersökning för att få reda på barns tankar om detta samt även för att få en inblick i hur matematiken i skolan bedrivs. Resultatet av undersökningen visar att elever har svårt att se kopplingen mellan skolmatematiken och vardagsmatematiken. Utifrån detta resultat drar jag slutsatsen att skolan bör lägga ner ett större arbete på att tydliggöra detta för eleverna och för att uppnå detta måste man göra vissa förändringar i undervisningens upplägg. Uppsatsen avslutas med en diskussion där jag reflekterar över undersökningen och litteraturen och knyter samman mina egna tankar, funderingar och antaganden med undersökningens resultat samt de olika författarnas teorier.