Detta examensarbete behandlar om situationen då barn och ungdomar drabbas av sorg. Den är skriven från ett skolperspektiv, dvs; hur skolan hanterar och förhåller sig till situationer då någon av, eller flera elever, drabbas av sorg. Arbetet innehåller en grundlig genomgång av sorgereaktioner som man kan observera hos barn och ungdomar som drabbas av ett trauma som ett dödsfall. Arbetet innehållet dessutom förslag på hur skolan bör hantera sådana situationer. Syftet för min undersökning var att undersöka hur förberedda lärare och skolan i allmänhet är på händelser av denna art. Jag har vidare undersökt hur frågor om död tas upp i skolan och behovet av krisplaner och undervisning om döden i lärarutbildningen. Metoden jag använt mig av i min undersökning är intervjuer som var något informella. Jag har intervjuat fyra lärare samt en rektor. Lärarna kommer från olika skolor och två av dom arbetar på högstadiet och två på mellanstadiet. Rektorn är rektor på en högstadieskola. De slutsatser jag drar av detta examensarbete är att samtliga av de personer som jag intervjuade på ett eller annat sätt mött elever som på något vis sörjt. Samtliga intervjupersoner ansåg att det var viktigt att prata om sorg och döden i skolan och samtliga tyckte att det skulle göras mera. Då det gäller skolans krisplaner så är min slutsats i detta examensarbete att det är viktigt att en sådan finns på skolan, för händelser av denna art. Tre av lärarna samt den rektor jag intervjuat säger sig veta att skolan har en sådan krisplan, men bland lärarna så finns en önskan om att den skulle tas upp till diskussion mera än vad som gjordes. Även den rektorn jag intervjuade hade önskningar om att det skulle diskuteras mera runt ämnet. Den fjärde av de lärare jag intervjuade säger sig inte veta om skolan har någon sådan krisplan. Samtliga intervjupersoner ansåg att mer av förberedelser för händelser av denna art vore önskvärt. Samtliga ansåg också att det var en brist i lärarutbildningen att inte tillräckligt ta upp den här typen av frågor.