Det här arbetet handlar om mina upplevelser tillsammans med en flicka med diagnosen Aspergers syndrom. Närmare bestämt handlar den om hur det gick till när jag under en knapp termin ömsom skrattade, ömsom grät mig igenom min tillvaro som resurslärare vid en mellansvensk skola för år 0-6. Anledningen till mitt ämnesval är enkel: Jag hamnade i en situation i mitt liv som var så pass intressant att jag ville lära mer om det jag var med om. Syftet med denna fallstudie, är att visa på hur förberedelserna av undervisningen, undervisningen i sig själv, samt uppföljningen av densamma kunde se ut när jag jobbade med min elev. Jag valde att använda mig av observationer som grundlag för min undersökning, för att på så vis om möjligt försöka klarlägga om det är förberedelserna som är av störst vikt när man undervisar ett barn med Aspergers syndrom. Jag förde dagboksliknande anteckningar under hela terminen och det är dessa som ligger till grund för undersökningen. Resultatet blev det de flesta nog skulle vänta sig. Förberedelser är fortsatt viktiga, något att alltjämt ta till sig för de pedagoger som, likt jag själv, gärna improviserar då och då. Dock stryker min undersökning under detta faktum med dubbla streck när det gäller undervisningen av barn med Aspergers syndrom och kanske är det den betoningen som blir det som består av detta arbete.