Dagens samhälle kräver att vi ska ha goda kunskaper i språk, läsning och skrivning. Därför är det viktigt att man i skolan uppmärksammar de barn med läs- och skrivsvårigheter tidigt så att de inte befäster fel- aktiga kunskaper och självförtroendet förstörs. Tyvärr är det många som inte upptäcks i tid eller inte alls och det medför ofta allvarliga psyko- sociala konsekvenser. Jag har genom intervjuer, undersökt vad speciallärarna/pedagogerna anser om diagnoser och åtgärder för elever som har läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Jag vill veta hur mycket de kan om de olika svårigheterna, vilka är orsakerna och vad det beror på att så många elever går ur grundskolan med otillräckliga kunskaper i läsning och skrivning. Jag vill veta vad man behöver för att hjälpa elever med svårigheter. Jag har spelat in intervjuer med fem speciallärare/pedagoger med olika bakgrund, som jag sedan skrev ner och analyserade. Det visade sig att speciallärarna/pedagogerna som ska hjälpa de här eleverna, hade utvecklingsbara kunskaper om läs- och skrivsvårigheter samt dyslexi. Special-lärarna/pedagogerna använde sig av olika metoder, men att de alla lyssnade mycket på vad eleven ville eller behövde. Skolan har ett stort ansvar när det gäller elever som har läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Det måste finnas resurser och material så att alla kan ta del av undervisningen på bästa sätt.