Detta examensarbete handlar om litteraturundervisningen i grundskolan. Det tar upp lärares syn på litteratur och litteraturundervisning. Undersökningen bygger på intervjuer med svensklärare som undervisar på högstadiet. Syftet med undersökningen är att försöka fastställa hur litteraturundervisningen ser ut i dagens skola jämfört med förr, och hur den är förankrad till våra styrdokument. Vad är det viktigaste med litteraturundervisningen? Varför ska eleverna läsa, vilken litteratur är den bästa och hur kan man arbeta med litteratur i undervisningen? Resultatet av undersökningen visar att dagens lärare försöker att arbeta utifrån gällande läroplan, samt att de till stor del lyckas bra med att ge eleverna det som krävs för att uppnå de mål som finns för svenskämnet. Undersökningen visar också att lärarnas ämnessyn leder till att litteraturundervisningen kan se annorlunda ut beroende på vad de anser är det viktigaste med svenskämnet. Därmed finns det en risk för att eleverna inte får en likvärdig litteraturundervisning i alla skolor med tanke på att en del lärare har en ämnessyn som förespråkar en ämnescentrerad undervisning istället för en elevcentrerad. Intervjuerna visar dock att lärarna i hög grad försöker att få eleverna att läsa mycket för att på så sätt ge dem möjligheter att utvecklas både språkligt och som enskilda individer i samhället. Eleverna utvecklas bäst om de får chansen att läsa sådan litteratur som de kan känna igen sig i och sätta i relation till sina egna erfarenheter och intressen. Genom att läsa, diskutera och skriva om det de läst lär de sig inte bara att läsa bra utan också att skriva och fungera demokratiskt i samhället. Läsningen är således nyckeln till deras fortsatta liv som vuxna i framtiden och därför betonar man i läroplanen att svenskämnet är skolans viktigaste ämne.