Denna studie försöker belysa hur sambandet mellan demokrati och civil olydnad ser ut i ett skolperspektiv. Jag har använt litteraturstudier för att se sambandet mellan demokrati och civil olydnad. Jag har funnit att civil olydnad både i enkätsvar från elever och i studerad litteratur ses som den enskilda individens ibland sista chans att kunna påverka en demokratisk beslutsprocess, som upplevs som orättvis eller kränkande. Det framkommer inget speciellt uppdrag i skolans styrdokument att ta upp civil olydnad, men väl att genom diskussioner ta upp olika åsikter i samhällslivet. Skolan förväntas agera för att säkerställa det demokratiska Sverige, dels genom att ge eleverna kunskap om demokrati, dels genom att lära eleverna arbeta enligt demokratiska arbetsformer. Eleverna möter enligt en intervjuad lärare frågor om civil olydnad, dels i rättskunskap i åttondeklass, dels som ett större arbete om etikfrågor i årskurs nio. Vad gäller rättskunskapsdelen, så ger läroboken kunskap, men inleder inte något värdegrundsarbete. Jag har frågat elever i två klasser i årskurs nio, om deras attityder till demokrati och civil olydnad. Skolan påverkar eleverna i sina tankar kring civil olydnad, men inte i någon stor utsträckning. Eleverna visar också en större förståelse för att gömma flyktingar än att kämpa för djurrätt. Hälften av eleverna tycker att civil olydnad behövs i samhället, som sista utväg och som påtryckningsmedel för att som ungdom kunna påverka. 28 av 30 elever skulle kunna tänka sig att bryta mot lagen, men bara som en sista utväg.