Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur svenska som språkval fungerar på fyra högstadieskolor. Jag har genom halvtimmeslånga intervjuer med fyra lärare (år. 7-9) på varsin skola, tagit reda på ungefär vad de har för innehåll på lektionerna men också hur de upplever ämnet och vilka förändringar som gjorts eller som man önskar göra; jag har sedan jämfört dem sinsemellan. Uppsatsen redogör i korthet för hur språkvalet har utvecklats genom åren, koncentrationen ligger dock på svenska som språkval. Huvudkällan i bakgrunsdelen är en pilotundersökning från Skolverket genomförd och sammanställd av Christer Sörensen. I arbetet jämför jag de resultat Sörensen fått fram med de svar och den bild jag fått av respektive skola som jag tittat närmare på. Resultatet av intervjuerna är att man på skolorna hade samma utgångspunkt när man började med svenska som språkval. På samtliga skolor har man sedan, enligt min uppfattning, blivit mindre nöjd med situationer som uppstått. På två av skolorna har man gjort stora förändringar och där är man mest nöjd med situationen om man jämför de fyra skolorna med varandra_x000B_Efter att ha tagit del av bakgrunslitteraturen och jämfört den med bilden av hur det ser ut på de fyra skolorna så har jag kommit fram till att svenska som språkval skulle kunna vara ett ypperligt tillfälle för eleverna att utveckla sitt skrivande och läsande och i samband med detta utveckla sitt språk och reflekterande. Men för att komma dit är det viktigt att man på skolorna får en bra struktur, att man har en öppen dialog lärare emellan och att man får eleverna med sig. Eleverna måste inse hur viktigt språkvalslektionerna i svenska är, de får inte ha den inställningen att dessa lektioner är till för att fördriva tiden.