I dagens målstyrda skola får vi allt mindre resurser till speciallärare och specialpedagogik, och därför höjs kraven på att vanliga lärare ska kunna hjälpa läs- och skrivsvaga elever och även de som diagnosticerats som dyslektiker. Det är svårt att dra en skarp gräns mellan läs- och skrivsvaghet kontra dyslexi, men många menar att en dyslektiker är en person som har svårt att läsa eller skriva utan att ha en lägre intelligens. I det första kapitlet finns en förklaring till vad dyslexi egentligen är och några av de olika definitioner som finns. Dyslexi bör utredas av specialister som kan göra individanpassade åtgärdsprogram för den drabbade. Det tar ofta lång tid innan en elev får komma till en specialist, och många lärare känner dessutom att de inte riktigt vet hur de upptäcker dyslexi, något som kanske gör att vi än idag inte upptäcker alla med detta problem. Det finns ganska många olika tester som man kan göra med elever som man misstänker har stora läs- och skrivsvårigheter, men bekymret är att dessa tester är alltför omfattande och blir svåra att genomföra i praktiken. Därför vill jag i kapitel två visa ett testmaterial som jag har sammanställt genom att studera och sammanfoga olika diagnosticeringsmaterial. I mina tester har jag utgått ifrån elevens förståelse och efter det riktar jag in mig på olika läs- och skrivproblem. Läs- och hörförståelsen är de två viktigaste delarna i undersökningen. Om elevens resultat markant skiljer sig åt när man jämför hör- och läsförståelsedelarna visar det att man intelligensmässigt förstår texten, men att avkodningen i lästestet tar för mycket kraft och då hämmar förståelsen. Materialet är alltför enkelt för att diagnosticera dyslexi, men jag anser att det visar vilka som har grava problem med läsning och skrivning. Vid sammanställningen av undersökningen visade sig sex elever ha bekymmer med läs- och hörförståelsen. Samma sex elever hade också låga resultat på ytterligare någon del i testmaterialet. Dessa personer skulle kunna vara dyslektiker och bör därför utredas vidare. I sista kapitlet finns några tips om vad varje lärare bör tänka på för att underlätta skolgången för de läs- och skrivsvaga. Att informera de som står direkt i elevens närhet om problemet och att ständigt uppmuntra är exempel på vad en lärare bör tänka på. Lärarna i skolan kan underlätta situationen för läs- och skrivsvaga elever, och om de har kunskap om problemen betyder det särskilt mycket för personer med dyslexi.