Hur ska man klara av alla elevers individuella behov i matematik? Är differentiering lösningen på det problemet? Detta är frågor som har följt mig genom hela min lärarutbildning. Därför har jag valt att med hjälp av litteratur belysa differentieringsbegreppet sett ur ett lärarperspektiv och därefter undersöka hur lärare ute på skolorna idag gör för att klara av individualiseringen. Med hjälp av detta försökte jag finna det undervisningssätt som bäst främjar elevers lärande. För att söka svar på mina frågor så valde jag att intervjua tio lärare som undervisade på tre skolår 7-9-skolor. De 13 frågorna handlade bland annat om hur lärarna undervisar, vad de tar hänsyn till för faktorer vid betygsättning och vad de tycker om de två undervisningsmetoderna, nivågruppering och åldersintegrering. Resultaten av mina undersökningar visar bland annat att ingen av de tio intervjuade lärarna känner att de hinner med alla elevers individuella behov i matematik och ingen av dem har någon lösning på vad man ska göra för att utveckla undervisningen så att man når alla elever. En av anledningarna som lärarna ger till detta är tidsbristen.