Syftet med uppsatsen var att undersöka hur lärare ser på rättningens funktion i tidig skrivinlärning. Hur tidigt ska rättningen finnas med och ska den finnas med överhuvudtaget? Frågorna har uppstått vid jämförelser av olika perspektiv om skrivinlärning och arbetssätt i undervisningen, som funnits med i litteratur under grundskollärarutbildningen 1-7. Uppsatsen baseras på intervjuer med tre lärare som arbetar oberoende av varandra på tre olika skolor. Undersökningen visar att rättningen har stor betydelse för de olika lärarna och att de i princip använder sig av samma tankegångar när det gäller utförandet av denna. Rättningens funktion är densamma även om man använder olika verktyg vid just rättning. Rödpennans betydelse är stor när man talar om vilken slags rättning man gör. Under första året är skrivglädje och innehåll viktigt när det gäller skrivandets syfte. Men redan under andra året förpassas detta syfte till särskilda uppgifter eller böcker, och grammatik och rättstavning tar över när det gäller syftet med skrivinlärning. Synen på skrivinlärning baseras på ett och samma perspektiv och andra teorier och forskning är i sammanhanget okända. Undersökningen visar också att det krävs helt olika arbetssätt för att kunna följa de olika teorierna. Lärarna i undersökningen har ett arbetssätt som direkt kräver att rättningen finns med. Detsamma gäller de läromedel som står till buds för eleverna.