Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • apa.csl
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Matematiksvårigheter ur ett könsperspektiv
2003 (Swedish)Independent thesis Basic level (professional degree)Student thesis
Abstract [sv]

Flickor drabbas oftare än pojkar av matematiksvårigheter p.g.a. psykosociala skäl, - de får alltså svårigheter därför att de tror att de inte kan och blockerar därmed möjligheterna till vidare inlärning. Varför är flickor mer benägna att reagera så här än pojkar och vad kan man göra åt det? För att få reda på det har jag i min litteraturstudie tittat på vad skolans styrdokument har att säga, dels om könsmönster i skolan dels om ämnet matematik. Jag har också sökt reda på vad litteraturen säger om pojkar och flickor i skolan. Får flickorna svårigheter p.g.a. pojkarnas beteende? Skulle de få bättre resultat i en skola med bara flickor? Sist men inte minst har jag läst på om matematik och matematiksvårigheter, att räkna och tänka matematik är ett mycket komplext arbete, det är inte så konstigt att det blir svårigheter emellanåt. Litteraturen visar att det i skolans styrdokument läggs stor vikt vid jämlikhet mellan könen och att skolan inte får acceptera att någon diskrimineras p.g.a. sitt kön. Dokumenten påvisar också att skolan är skyldig att vidta åtgärder om någon elev drabbas av svårigheter och det finns noga preciserat vad eleven skall kunna vid de olika kontrollpunkterna i skolan. Flickorna drabbas indirekt av pojkars svårigheter i skolan i och med att undervisning och resurser måste styras så att exempelvis pojkar med koncentrationssvårigheter kan få stöd och hjälp, det finns dock inget stöd i litteraturen för att flickor skulle tjäna på en skola med flickor och pojkar i skilda grupper. En skola med en bra undervisning och med ambitiösa och engagerade lärare är viktigare för flickornas matematiska utveckling än gruppsammansättningen är. För att ställa litteraturen mot den rådande verkligheten gjorde jag en enkätundersökning i tre stycken sjätteklasser för att ta reda på flickors och pojkars attityder till matematik och också om dessa skiljer sig åt. Enkäten visar att flickorna inte känner sig diskriminerade under skolans matematiklektioner och att de tycker att de är minst lika duktiga eller duktigare i matematik än vad pojkarna är. De tycker också att de får all den hjälp och stöd från lärarna som de behöver. På vissa punkter skiljer sig flickornas svar markant från pojkarnas, bl.a. tycker 25 % fler flickor än pojkar att matematik är svårt. Min slutsats är att undersökningen bekräftas av litteraturen, att det inte finns någon anledning att dela på flickor och pojkar och att det viktigaste man kan göra för att undvika att flickor får pseudo-dyskalkyli, som dessa svårigheter kallas, är att ha en undervisning som främjar ett gott självförtroende, lägga stor vikt vid att befästa matematikens grunder och att som lärare vara en god förebild för sina elever.

Place, publisher, year, edition, pages
2003. , p. 33
Identifiers
URN: urn:nbn:se:kau:diva-62056Local ID: GL-71OAI: oai:DiVA.org:kau-62056DiVA, id: diva2:1126870
Educational program
Primary Education Programme, 240 hp
Available from: 2017-07-13 Created: 2017-07-13 Last updated: 2022-12-23

Open Access in DiVA

No full text in DiVA

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 66 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • apa.csl
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf