Det står i skolans styrdokument att undervisningen ska anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov, detta medför att undervisningen aldrig kan göras lika för alla elever. Hur detta på bästa sätt går att genomföra i dagens skola är något som jag undrat över. Därför har jag gjort en kvalitativ intervjuundersökning med syfte att försöka få en inblick i hur några lärare och skolledare resonerar kring följande områden: elever i behov av särskilt stöd, ”en skola för alla”, normalitets begrepp samt hur de jobbar med anpassning av undervisningen. På så sätt kunde jag också få en indikation om skolans utveckling. Undersökningen har utgått från följande frågeställningar: * Hur tänker skolpersonal – lärare och skolledare kring elever i behov av särskilt stöd, ”en skola för alla” och normalitets begrepp. * Hur anpassas undervisningen till varje elevs förutsättningar, erfarenheter och behov. * Vilka visioner finns hos lärare och skolledare. I ett försök att analysera resultatet har jag utgått från Perssons (1998) två perspektiv på specialpedagogisk verksamhet. Dels det rationella perspektivet där vikten ligger i förhållandet, samspelet eller interaktionen mellan olika aktörer. Dels det kategoriska perspektivet som innebär att man reducerar en elevs svårigheter till en effekt av elevens egenskaper. I Resultatet såg jag ett mönster där en lärare uteslutande hamnade inom det rationella perspektivet, en annan lärare och de båda skolledarna pendlade mellan de båda perspektiven men hamnade oftast inom det rationella perspektivet. En tredje lärare hamnade uteslutande inom det kategoriska perspektivet. Resultatet visar att intervjupersonernas synsätt då det gäller anpassning av undervisning varierar, särskilt en lärares synsätt avviker. Detta är för mig anmärkningsvärt då alla de intervjuade arbetar inom samma kommun och skolledarna betonade att de aktivt jobbade med pedagogiska diskussioner samt värdegrundsfrågor på skolorna.