Det här arbetet handlar om hur man som lärare kan använda skönlitteratur i sin undervisning. Jag har utgått ifrån litteraturstudier och sedan jämfört med hur skönlitteraturen verkligen används ute i grundskolan. För att genomföra det senare har jag lämnat ut en enkät till lärare och elever på en liten skola i ett samhälle i Värmland. Litteratur som jag har använt är Reflekterande läsning och skrivning av Gunilla Molloy, Böcker inom oss- Om boksamtal av Aidan Chambers och Tematisk undervisning av Jan Nilsson. I mitt arbete har jag hela tiden utgått ifrån tre frågor: På vilka sätt används skönlitteratur i skolan? Hur väljs de skönlitterära texter som ska läsas? Hur följs det som man läser i skolan upp? Mina slutsatser blev att enligt litteraturpedagogiken är det viktigt att eleverna får tillfälle till att reflektera över det som de läser i skolan. Det kan man göra på många olika sätt men det vanligaste är att ha boksamtal. Läraren måste också vara väl insatt i och kunnig om den litteratur som man använder för att litteraturen ska kunna vara en källa till både upplevelse och kunskap. På den skola där jag gjorde min undersökning användes mest skönlitteraturen som ren lästräning. Eleverna hade bänkbok och bearbetade det som de läste genom muntliga och skriftliga recensioner, ett sätt som ger lite utrymme för de tankar och känslor som uppkommer när man läser. En av lärarna uppgav också att det var svårt och tidskrävande att hitta lämplig litteratur till undervisningen, vilket kanske är en orsak till att de redan tidspressade lärarna drar sig för att starta upp projekt där man använder skönlitteraturen som bas.