Att undersöka pedagogers etik ligger i tiden, då det endast var ungefär ett år sedan de båda lärarfackförbunden gemensamt presenterade sina nyframtagna etiska yrkesprinciper. Skolan fick än mer fokus på den etik som pedagogerna har och skall förmedla, mer än vad som tidigare presenterats genom läroplanen Lpo-94. Genom detta arbete undersöker jag hur mycket lärare verkligen diskuterar sin etik inom skolan och om de reagerar och agerar då de upplever att etiken i de olika styrdokumenten inte följs. Dessutom presenterar jag en sammanfattande bild av hur lärarnas etik ser ut, hur de resonerar i etiska frågor. Slutligen jämför jag den etik lärarna verkar ha, med den etik de skall och bör ha utifrån Lpo-94 och de yrkesetiska principerna. För att få svar på mina frågor kring etiken i skolan valde jag att genomföra ett visst antal djupare intervjuer, med pedagoger från ett och samma högstadium. De hade alla dock olika ämnesinriktningar och gick sin utbildning vid olika år och högskolor. Svaren analyserades utifrån de styrdokument som tagits upp i arbetet, Lpo-94 och yrkesetiken. Överlag stämmer pedagogernas mer personliga etik, dels med den som de skall följa i Lpo-94, dels med de yrkesetiska principerna. De anser sig själva reagera mot etiska dilemman i skolan och säger sig vara beredda att gå ganska långt för att skydda eleverna från dålig behandling av andra inom skolan. Eleven sätts i centrum, inte bara då det gäller undervisningen och förhållningssättet, utan tyvärr även vid etiska diskussioner. Dessa förekommer inte så mycket i ren teori, utan diskuterar man etik handlar det nästan alltid om någon form av elevvård, kanske en viss händelse eller en viss elev.