Den här uppsatsen handlar om den historiska romanen, och hur den kan ses i ett didaktiskt perspektiv. Svaret på allt går kanske inte att finna, men det är viktigt att ställa frågan. Den handlar också om vårt ”levande förflutna” och vår framtid. Där vissa gemensamma livsbetingelser står i fokus. Den historiska berättelsen har fyllt en uppgift i många kulturer. Den har växt fram ur en muntlig berättartradition från hela världen. Jag har gjort en presentation av denna utveckling över tid, där verk som varit epokgörande presenterats. Tre romaner har närmare analyserats, för att på närmare håll studera den enskilda människan, i förhållande till den tid hon lever i. Uppsatsen sysslar också något med historiemedvetandets betydelse för den historiska romanen - utan detta medvetande går mycket av det didaktiska syftet till spillo.