Att belysa och informera om barn med sjukdomen diabetes är inte speciellt svårt. Det finns god litteratur inom området och med mina egna erfarenheter av att ha ett barn med diabetes skulle jag kunna skriva ännu en bok. När det gäller dessa barns situation och behov av stöd i skolan blir det genast svårare. Det är helt beroende på vilka barn och vilken skola man undersöker. Alla har olika behov och erfarenheter. I min studie har jag valt att intervjua skolpersonal på en låg- och mellanstadieskola i Mellansverige, där det för tillfället finns ett barn med diabetes. Intervjuerna utfördes under april månad med en informant i taget och med samma frågor till de fem intervjuade. För att få svar på frågan hur situationen och kunskapen ser ut inom skolan, har jag förutom intervjuerna använt mig av relevant litteratur där bl.a. skolpersonal, läkare och föräldrar kommer till tals. Mina egna erfarenheter kommer främst fram i diskussionsdelen, men de finns också med i form av ett visst urval av informanter, frågeställningar och litteratur. Genom att göra den här studien vill jag ge en bild av hur skol-situationen ser ut för barn med diabetes, hur beredskapen ser ut inom skolan och samtidigt försöka utröna om de anses höra till barn med behov av särskilt stöd. Eftersom min studie rör barn är det främst diabetes av typ 1 som lyfts fram. För att underlätta för de läsare som inte kommit i kontakt med diabetes finns korta avsnitt med som behandlar den medicinska aspekten. Mina framtida förhoppningar är att man inom skolan skapar handlingsplaner för att möta barn med sjukdomen diabetes på ett bra sätt. Trots allt konstateras sjukdomen hos ca 500 barn per år i Sverige och det finns ca 200 barn och ungdomar i Värmland som har sjukdomen.