I dagens samhälle saknas normer för hur man agerar i mötet med sörjande eftersom döden inte längre är en del av det vardagliga livet. Det finns många som inte sett en död människa och därför skyggar man inför döden. Det är heller inte ovanligt att vuxna försöker skona barnen genom att låta dem slippa möta döden. Arbetet behandlar skolbarns förhållande och reaktioner till död och sorg. Syftet med detta är att belysa olika aspekter av barns tankar och reaktioner när det gäller döden ur ett pedagogperspektiv. Jag har även jämfört sju praktiskt verksamma pedagogers erfarenheter, utifrån intervjuer, med det innehåll som tangerar mitt ämnesområde i litteraturen. Frågeställningen som legat till grund för undersökningen är följande; 1) Vilka erfarenheter har pedagoger av barn som sörjer? 2) Upplever pedagoger att de har beredskap för att möta barn i sorg? 3) Behandlar pedagogerna ämnet döden i skolan? Jag kom fram till att pedagogerna hade olika erfarenheter av barn som sörjer. De flesta hade erfarenheter från enskilda elevers sorg, och i ett fall även då en hel skola drabbades. Dödsfallen har varit av olika slag som till exempel självmord, olyckor, sjukdom och naturlig död, det vill säga både hastiga och väntade dödsfall. De reaktioner som uppkommit hos drabbade elever har också varierat. Dessutom ansåg de intervjuade pedagogerna att de inte har beredskap för att möta barn i sorg, bland annat på grund av minimal fortbildning. När det gäller att behandla döden i skolan så berörs det av pedagogerna, men det återfinns inte som något speciellt tema. So ämnet är dock det ämne som behandlar ämnet mer ingående av de lärare som intervjuats och då behandlas mest historiska och religiösa aspekter av döden. Förhoppningsvis kan arbetet användas av pedagoger för att ge en kunskapsgrund att stå på när det gäller barn, död och sorg.