Språket är ett av människans viktigaste verktyg. Dagens samhälle kräver att man har ett väl utvecklat språk och att man kan uttrycka sig på ett bra sätt. Den som har språket med sig klarar sig bättre och kan ta för sig på ett helt annat sätt än den som är språkligt svag. Det samma gäller läs- och skrivkunnigheten. Vilket yrke man än har så krävs goda kunskaper inom området. Mitt övergripande syfte med detta arbete är att ta reda på vilken betydelse språket har för läsinlärningen samt hur jag som lärare kan arbeta för att ge barnen ett rikt språk. Detta för att jag på ett bra sätt ska kunna ge eleverna allt stöd de behöver för att utveckla sitt språk samt lära sig läsa. Mina frågeställningar är följande: * Hur kan jag uppmärksamma och stödja språkligt svaga barn? * På vilket sätt kan jag göra barnen medvetna om språket? * Vilken betydelse har språket för läsinlärningen? Undersökningen bestod av en observation av en språkligt svag pojke som läste för mig. Jag gjorde också intervjuer med tre lärare och en specialpedagog. För att få djupare kunskap om problemområdet läste jag litteratur. Resultaten visar att sambandet mellan språklig medvetenhet och läsinlärning är stort. De två komponenterna är beroende av varandra. Barns språkproblem visar sig tydligt i samband med läsinlärningen. Detta observerade jag vid pojkens läsning som var mycket problemfylld. Som kunnig och erfaren pedagog ska man kunna fastställa och åtgärda problemen, samt anpassa metoderna efter barnets behov. Lärarnas arbete med barns språkliga medvetenhet består av samtalande, högläsning, rim, ramsor, språklekar samt laborerande med språket. Läsinlärning och bokstavsarbete är också språkutvecklande. De metoder som lärarna använder stimulerar språkets alla sidor.