Då jag genom 3L-projektet fick tillfälle att studera det engelska skolsystemet på nära håll under en tre veckor lång period, kom jag att bli särskilt intresserad av arbetet med nivågruppering som man använde sig av i de engelska skolorna och bestämde mig för att undersöka detta närmare. Syftet med undersökningen var att jämföra det engelska och det svenska skolsystemet i avseendet nivågruppering. Vad säger respektive lands läroplan? Vilka attityder gentemot nivågruppering råder hos lärarna i respektive land? Hur påverkar nivågruppering elevernas motivation och självförtroende och vad säger litteraturen om effekterna av nivågruppering? Huvudfrågeställningen behandlar motivation respektive självförtroende hos elever: Är nivågruppering av elever en motivationsfaktor och ett bra arbetssätt eller riskerar det att skada elevernas självförtroenden? Undersökningen består av dels en genomgång av teorier kring motivation, självförtroende och inlärning, dels intervjuer med lärare. Undersökningsgruppen är tre engelska lärare i tre klasser på en skola i Plumstead utanför London, där man använder sig av nivågruppering i sitt arbete, samt två svenska lärare som intervjuats om nivågruppering. Intervjuerna handlade om arbetssättet vid nivågruppering av elever och lärarnas personliga åsikter på området. Det undersökningen visar är att attityderna gentemot nivågruppering skiljer sig åt i vissa avseenden mellan lärarna i de två länderna. Man kan också konstatera att huruvida man anser att nivågruppering är ett bra arbetssätt eller inte beror på vilka glasögon man ser det med, vilket i sin tur påverkas av omgivningens signaler. Svaret på huvudfrågan, huruvida nivågruppering är en motivationsfaktor eller om arbetssättet påverkar somliga elevers självförtroende i negativ riktning, kan därför inte sammanfattas med ett enda ord. Resultaten visar snarare att nivågruppering kan innebära båda delarna.