Utgångspunkten för detta examensarbete har varit att klargöra hur läraren i skolan bör gå tillväga för att hjälpa barn som utsätts för fysisk misshandel i hemmet av en eller flera vuxna familjemedlemmar. Intressanta frågeställningar har tex. varit om utsatta barn har något utmärkande beteende eller yttre kroppsliga tecken som kan tyda på fysisk misshandel? Finns det någon ”riskgrupp” där fysisk misshandel förekommer oftare? Hur ska läraren handla och vilka lagar och sekretessregler gäller inom skolan? Tre lärare, en skolsköterska och en socialsekreterare på socialtjänsten har intervjuats under bandinspelning. Deras samlade tankar, uppfattningar och erfarenheter har sedan jämförts med lämplig litteratur rörande ovan nämnda frågor. Resultatanalysen visar att utsatta barn får någon form av beteendeförändring. Det kan vara allt från inåtvånda känslor till utagerande aggressivt beteende. De vanligaste yttre tecknen på fysisk misshandel är blåmärken. Den största risken att bli misshandlad som barn är att växa upp med föräldrar som själva blivit slagna under sin egen uppväxt. Pojkar och flickor råkar lika ofta illa ut. Om ett barn kommer till sin lärare och berättar att det är fysiskt misshandlat är det viktigt att läraren bevarar lugnet och låter barnet berätta sin historia med sina egna ord. Efter samtalet ska läraren skriva ned allt den kommer ihåg. Läraren är skyldig enligt lag att se till att uppgifterna förs vidare till sociala myndigheter. Till sin hjälp har läraren ett elevvårdsteam som ska finnas på varje skola. Inom teamet får läraren prata öppet utan att bryta mot gällande sekretessregler.