Den svenska skolan av idag har intentionen att vara en plats där alla elever utifrån sina förutsättningar ska kunna undervisas i samma klassrum. Trots denna intention är det vanligast att elever i behov av särskilt stöd undervisas utanför klassrummet. En uppfattning om detta är att det kan skapa ett utanförskap från den ordinarie klassen för berörda elever. Syftet med detta arbete är att undersöka några elevers egna upplevelser och tankar om att få special-undervisning utanför klassrummet. Undersökningen bygger, förutom litteraturstudier, på intervjuer med en grupp elever i årskurs fem på en skola i Värmland. Resultatet av under-sökningen visade att de intervjuade eleverna sammantaget hade positiva upplevelser och erfarenheter av det särskilda stöd de fått. Ingen av eleverna säger att de kände sig utanför den övriga klassgemenskapen, även om det förekom kommentarer om att de lämnade klassen för att få särskilt stöd. Sökord: specialundervisning, särskilt stöd, särskiljande, elevers uppfattning
The Swedish school of today have the intention to be a platform where all pupils, from there different qualifications, should be teached in the same classroom. Despite this intention is it still most common that pupils with extra needs, are teached out of the ordinary classroom. One opinion is that this situation can create a sense of exlution from the other pupils. The intention with this examination is to expend my knowledge about pupils own experiences and thoughts about having special education outside the ordinary classroom, separated from the other pupils. The examination is based on literary studies and interviews whit a group of pupils at the age of eleven in a school in Värmland. One conclusion of the examination is that the interviewed pupils mostly have positive experiences of the extra help they resiv in school. Nobody is feeling left out of the spirit of the community of the class, even though there are comments about them leaving the class.