Syftet med underökningen är att ta reda på vad museipedagogik är och hur den uppfattas av museipedagoger och hur museipedagogik kan se ut i praktiken. För att uppnå mitt syfte har jag använt mig av tre frågeställningar. Hur omsätts museipedagogik i praktiken på Värmlands museum? Vilka styrdokument styrs museipedagoger av? Vilka hinder/möjligheter har museipedagogiken? För att undersöka mitt syfte och mina frågeställningar har jag intervjuat två verksamma museipedagoger vid Värmlands museum samt utfört observationer av deras verksamhet vid tre tillfällen. Resultaten från mina intervjuer och observationer visade att museipedagogik var en både teoretisk och praktisk pedagogik. Grundmetoden gick ofta till så att besökarna fick se en utställning med konstbilder, historiska föremål eller andra miljöer. Sedan diskuterades det besökarna upplevt och slutligen utfördes praktiskt arbete i form av bild- eller föremålskapande. Museipedagogiken ursprung är från 1600-talets åskådningspedagogik och har som mål att beröra så många sinnen som möjligt. Museipedagogernas arbete består också till stor del att marknadsföra sig själva och museipedagogiken bland annat genom uppsökande verksamhet. Museiutredningen 1994 var en styrande och reglerande utredning för alla Sveriges museer och den gäller än. I utredningen ges förslag på vad museipedagogiken skall ha för funktion på museer. ICOM (International council of museums) är en internationell museiförening som inte har någon reell makt, men föreningen är stor och seriös så deras ord väger därmed tungt. ICOM har bland annat givit ut Yrkesetiska regler för museer. Mina intervjuer och observationer visade att bland museipedagogikens hinder var det korta mötet mellan museipedagogen och besökaren och möjligheter var lokalerna, miljön och samlingarna och friheten och flexibiliteten med att jobba som museipedagog.