Jag har i uppsatsen tittat på om segregering är nödvändig för att alla ska känna sig hemma i skolvärlden. I litteraturen framställs detta på olika sätt, och uttrycket ”en skola för alla” ändrar innebörd för varje person som uttalar orden. Styrdokumenten är ytterst vida i sina beskrivningar, vilket ger den enskilde pedagogen/rektorn/skolan möjligheter till egna tolkningar. I uppsatsen finns en beskrivning om hur det ser ut på ett skoldaghem och vad det egentligen är. Genom intervjuer med pedagoger på skoldaghemmet, får läsaren insyn i hur de ser på begreppet, ”en skola för alla”. I uppsatsen framkommer framförallt två olika riktningar om hur man kan behandla integrering/segregering, den segregerande integreringen eller den inkluderande integreringen. Den första är ett faktum, det vill säga när vi har en beredskapsplan för att vissa inte passar in i den vanliga miljön. Det senare en dröm om hur vi kanske vill att hela vårt samhälle ska acceptera att det finns skillnader. Jag kommer i uppsatsen fram till att det sistnämnda är ett mål att sträva mot, men kanske inte ett mål som inom den närmsta framtiden kan förväntas uppnås. Resultatet visar att det är viktigt att skolan och pedagogerna strävar mot samma mål, framförallt angående elever i behov av särskilt stöd. Nya vindar blåser, nya vetenskaper och ideologier förs fram. Att utvecklingen går framåt, är något som vi ska välkomna och gemensamt arbeta för inom skolan, arbetslagen, över yrkesgränserna men även i hela samhället. Nyckelord: En skola för alla Segregering Skoldaghem