Ordet dyslexi betyder direkt översatt ”svårigheter med läsning” och det används för att beteckna specifika svårigheter i läs- och skrivinlärning. Den klassiska definitionen på dyslexi menar att det rör sig om en allvarlig skriftspråklig funktionsnedsättning, trots normal intelligens och normalt fungerande sinnen och motorik. Vad det gäller förekomsten av läs- och skrivsvårigheter, dyslexi är enligt tidigare undersökningar, en vanlig uppskattning att 5-10 procent av skolbarn lider av svårare läs- och skrivsvårigheter. Om man då också inräknar lättare nedsättningar som behöver åtgärder endast temporärt, brukar antalet röra sig kring 20 procent. Oftast beror läs- och skrivsvårigheter, dyslexi på en kombination av flera faktorer. Men oberoende av orsakerna till läs- och skrivsvårigheterna har alla barn rätt att få hjälp. Alla som arbetar i skolan skall hjälpa elever som är i behov av särskilt stöd. Läraren skall stimulera, handleda, och ge stöd till dessa elever. Lärare skall också utgå från varje enskild elevs behov, förutsättningar, erfarenhet och tänkande. Detta står tydligt i skolans styrdokument. Studien består av fem intervjuer med specialpedagoger som alla är verksamma inom grundskolans senare år 7-9. Under mina intervjuer framkom att alla specialpedagoger hade god kunskap inom området. Alla elever har olika förutsättningar och det gäller att skräddarsy en metod som passar varje enskild elev. Det jag ville få fram var att se om elever som lider av läs- och skrivsvårigheter, dyslexi klarar sig bäst i en integrerad eller segregerad undervisningsform. Resultatet visade att elever mår bra av att få vara i små segregerade undervisningsgrupper under en period. Fördelarna var att läraren hade mer tid med varje enskild elev, jobba mer specifikt och intensivt med eleven, lugnare miljö, lättare att strukturera undervisningen. Nackdelarna är att eleverna kan ta stryk socialt om de rycks ut för ofta, självkänslan och sin egen självbild blir lidande. Läraren missar att utveckla sin undervisning om dessa elever plockas ut. Fördelarna med integrering var att eleven stärkte sin självkänsla och den sociala gemenskapen förstärktes. Undervisningen utvecklades i den stora klassen. Nackdelen var att eleverna lätt försvann i mängden, det framkom även svårigheter att komma till rätta med problemet. I undersökningen kom jag fram till att det inte krävs någon dyslexiutredning för att elever skall få hjälp. Skolan är skyldig att hjälpa alla barn. Avsikten med en dyslexiutredning är att den ska belysa elevens starka och svaga sidor, och ge vägledning om vilken hjälp eleven behöver. De flesta med läs- och skrivsvårigheter, dyslexi behöver två typer av stöd: Träning, specialpedagogerna kan ge förslag på hur var och en ska träna, för att förbättra stavning och läsning. Kompensation, inlästa böcker, talsyntes, möjlighet att skriva på dator och muntliga prov. Detta examensarbete har ökat medvetenheten hos mig om att större kunskaper om dyslexi är viktigt för att elever med dessa problem ska kunna få all den hjälp de behöver.