Syftet med examensarbetet är att belysa vilka former för individualisering som finns i språkundervisningen, i vilken utsträckning de förekommer och på vilka sätt de tillämpas på en utvald gymnasieskola. Begreppet individualisering har fått mer och mer utrymme i läroplanen, i kursplanerna och därmed i praktiken i skolan. Undersökningen gjordes i form av en enkätundersökning. Enkäten delades ut till 20 gymnasielärare i språk och besvarades av sammanlagt 16. Den bestod av 21 frågor som formulerades med utgångspunkt från olika typer av individualisering: tidsindividualisering, intresseindividualisering, individualisering av stoff, inlärningsstilar, arbetssätt och planering. Statistiskt baserade analysmetoder användes för att redovisa resultatet. Alla former av individualisering förekommer på den aktuella gymnasieskolan, men i varierande grad. Lärare har olika sätt att individualisera, men man kan ändå konstatera vissa generella tendenser. Läroboken är fortfarande ett viktigt redskap i språkundervisningen, men den dominerar inte undervisningen. Läroboken kompletteras av annat arbetsmaterial som ofta är anpassat med hänsyn till svårighetsgraden. Lärarna försöker variera arbetssätten för att nå så många elever som möjligt; de försöker ta hänsyn till elevernas olika förutsättningar, behov och intressen. Individualisering av planeringen förekommer i mindre utsträckning troligen p.g.a. t.ex. tidsbrist och för stora elevgrupper. Ett individanpassat arbetssätt gynnar alla elever samt ökar elevernas motivation och därmed möjligheterna att de kan uppnå målen.