I nästan varje barngrupp finns ett barn som har problem med språket på ett eller annat sätt. Under utbildningen har jag fått lära mig vilka dessa svårigheter kan vara, men inte hur man upptäcker dem och hur man sedan arbetar med det. Den svårighet som jag har inriktat mig på är språkstörning. Det jag vill ta reda på är hur man kan upptäcka en språkstörning och hur man kan arbeta med det. För att få svar på mina frågeställningar har jag studerat läroplanen för förskolan och studerat forskning inom området. Vidare har jag genomfört intervjuer med förskollärare på sex olika förskolor. Gemensamt för mina källor är att de är anser att det är vid 4 års ålder som det är lättast att upptäcka att ett barn har problem med språket. Däremot var de oense gällande själva definitionen av begreppet. Det är inte så konstigt med tanke på att det inte finns någon definition av begreppet vare sig i Lpfö98 eller internationellt. Min egen definition är att ett barn med en språkstörning har problem med vissa språkljud, ordförståelse eller har ett fattigt ordförråd. För att kunna upptäcka barnen, krävs det att man kommunicerar med dem och observerar dem i kommunikationen med varandra. Det är även viktigt att man har grundläggande kunskap om hur den ”normala” språkutvecklingen ser ut. För att sedan arbeta med och hjälpa barnen, kan man arbeta med övningar som på ett lekfullt sätt tränar språket, som t.ex. rim, ramsor och mungymnastik. Tips och hjälp kan fås av talpedagoger och logopeder, vilka kan kontaktas via Barnavårdscentralen (BVC) eller direkt av föräldrarna.