Interaktionen i dagens klassrum. Det har genom detta arbete visat sig att det inte har skett några större förändringar de senaste 20 åren inom skolan. Att jämföra litteratur som skrevs för 20 år sedan med mina observationer från dagens klassrum har visat på just detta. Elevernas medbestämmande har ökat, men det är fortfarande pojkarna som tar och får störst plats. De hörs och syns mer i varje klassrums situation och flickorna får stå tillbaka för deras framfart. De flickor som tar för sig kan ofta få höra nedlåtande glåpord som t.ex. ”hora”. Som lärare är det enormt viktigt att försöka få alla elever att synas och höras i samma utsträckning. Men det är inte lätt. Mina observationer visar att även om man som lärare vill att alla ska få samma utrymme är det inte alltid genomförbart. Det finns de som inte vill. Ofta är det en eller kanske två flickor i varje klass som är mer eller mindre osynliga, att få dessa att ta plats och tala inför klassen är svårt. Man vill ju inte tvinga dem till något de inte vill. Enligt mina observationer känns det som om det är lättare för lärare att automatiskt ta mer kontakt med dem som är mer talföra, samtalet flyter lättare och man behöver inte tvinga sig på någon. De som tar mest plats i klassrummet bör få göra sin röst hörd men de ska ha förståelse för att det finns andra som inte tycker likadant och att de har något viktigt att säga trots det. Ett öppet och dialogiskt klassrum är viktigt. Alla ska få göra sin röst hörd. Men vill man inte ska man inte heller behöva göra det. Viljan att tala är det viktigaste.