Jag har i denna studie undersökt hur pedagoger arbetar med berättande, både sitt eget och elevernas berättande. Genom att gå igenom vad litteraturen säger om berättande och hur man som pedagog kan arbeta utifrån det, har jag bildat mig en uppfattning om hur berättande kan användas instrumentellt. Forskningsunderlaget bygger på observationer av fem klasser, från förskoleklass till en 3-4:a. I anknytning till observationerna har jag fört samtal med respektive lärare och fått en bild av hur arbetet med berättande ser ut hos nämnda pedagoger. Jag kom fram till att min definition av berättande, som är att berätta sagor, sägner och även händelser som skett på riktigt för att göra undervisningen levande och intressant, inte riktigt rimmar med de verksamma pedagogernas. De lutar mera åt att berättande innefattar det mesta i klassrumsverksamheten som exempelvis information, högläsning och förklaringar. Trots allt anser de alla att de arbetar med berättande. Många goda exempel har påvisats, både i klassrummen och genom mina samtal. Samtliga lärare är överens om att en pedagog vinner ett större intresse hos eleverna om han eller hon har en berättande framställning under sin genomgång eller i sin undervisning.