Mitt syfte med detta arbete är att se om det finns några metoder för att förebygga att barn inte ska få läs- och skrivsvårigheter, om det finns några ”varningssignaler” för mig som blivande pedagog att ta fasta på, för att förhindra att så sker? Samt hur kan man ta tillvara barnets/elevens intresse/ointresse för att vilja lära sig skriftspråket? Till min undersökning använde jag mig av en kvalitativ intervjumetod med bandspelare. Fyra pedagoger ingick i min forskning. Ingen av dem arbetade tillsammans, två pedagoger kom i från förskolan och de andra två från grundskolan. Både förskollärarna samt lärarna från grundskolan arbetar aktivt för att ”leka” fram nyfikenheten för att barnen/eleverna ska vilja lära sig att läsa och skriva. Alla fyra pedagogerna uttryckte också att det går att se om ett barn kan komma att få problem i läs-och skrivinlärning. De metoder som finns är egentligen som ett register att plocka ur, utifrån vad varje enskild elev behöver, oavsett om man har något hinder för att bli litterat eller ej. För det är inte så, att det om man har läs-och skrivsvårigheter bara finns en metod som fungerar. Likaväl som att en enda metod skulle fungera för alla elever i en klass. Och inlärning är heller inte något statiskt, utan egentligen bara vad som fungerar för mig eller dig här och nu. Nyckelord: Dyslexi, Läs-och skrivsvårigheter, Metoder