When working as an educationalist, it is also important to have a good cooperation with the parents. Parents can be the biggest and best resource a teacher can have. The parents are experts on their own child, and know how their children learn things and how one preferably should approach their child. I have in this paper made a comparison on how parents and educationalist experience the cooperation between home and school. What interests me most, as an educationalist, are the factors that are important to make the cooperation between home and school a success. To find out, I have interviewed three educationalists and three parents and made a comparison of their view of the cooperation. The parents have children in 3rd, 4th and 5th class. The educationalists teach in these classes. What this study shows is that educationalists and parents agree that the cooperation is for the benefit of the children. They also agree that cooperation is a positive process and that it must be driven by the educationalist. When I compared the views of parents and educationalists I found that educationalists emphasized on the parents as an important resource in the school. The parents on the other hand shows no sign that they view them selves as a resource for their child’s work in school. The parents on the other hand where more focused on information about their own child. The parents want to participate, but often feel an uncertainty of the goals and methods of the school. They want a clearer view and advices in what they as parents can do for the school. The parents are in doubt if they are suitable as parents and if they are sufficient. I view phrases like “I do the best I can” and “tell me what I should do, and I’ll do it” as evidence of the parents uncertainty of their role in the cooperation. Something both parties agree upon is that cooperation to a very large extent is about information to and from each other. It is of utmost importance that the information is straight forward and honest, from both parties.

När man arbetar som pedagog med en elevgrupp är det viktigt att man har en bra samverkan med hemmet. Barnens föräldrar kan vara den största och bästa resursen som en pedagog kan få. Föräldrar är experter på sitt eget barn och vet hur barnet bäst lär sig och hur man bemöter barnet på bästa sätt. Jag har i detta arbete undersökt och gjort en jämförelse på hur föräldrar och lärare upplever samverkan hem och skola. Vad som intresserat mig som pedagog är vilka faktorer som är viktiga för att samverkan mellan hem och skola skall fungera och lyckas bra. För att ta reda på detta har jag gjort en intervjuundersökning med tre pedagoger och tre föräldrar och jämfört deras upplevelse av samverkan. Föräldrarna har barn i årskurserna 3, 4 och 5 och pedagogerna undervisar i dessa barns klasser. Det som visade sig i min studie var att både pedagoger och föräldrar var överens om, var att samverkan är till för barnet. Man var också överens om att samverkan är något bra och att initiativet till samverkan måste komma från pedagogen. När jag jämförde föräldrar och pedagogers upplevelse såg jag att pedagogerna upplevde att föräldrar var viktiga som resurs i skolarbetet. Däremot gav inte föräldrarna några signaler på att de kände sig som en resurs för barnets skolarbete. Viktigast för dem är att få information om det egna barnet. Föräldrar vill, men många är osäkra på vilka mål och arbetssätt som skolan har och önskar därför mer tydlighet och råd i vad de som föräldrar kan göra, samt på vilket sätt man kan arbeta med detta. Föräldrarna tvivlar ibland på om man duger som förälder och om man gör tillräckligt. Uttalanden som ”jag gör så gott jag kan” och ”säg bara till mig vad jag ska göra så gör jag det” tolkar jag till att de är osäkra på sin roll i samverkan och hur de skall samverka. Något som båda grupperna upplever är att samverkan handlar om information till varandra och från varandra. Viktigt är också att informationen är rak och tydlig från båda håll.