Denna uppsats har flera mål, ett av målen är att åskådliggöra en del av de omfattande språk- och dialektbegreppen och dialekternas förutspådda väg mot förintelse då standardspråket utgör en allt mer växande del av människors vardagliga kommunikation i det svenska språkområdet. Ett annat mål är att ta reda på hur hårt förankrad den egna dialekten är hos ungdomar i värmländska Sunne, om de identifierar sig med sin hembygd och sin lokala dialekt och om den identifieringen skiljer sig med deras olika livsstilar, framtidsplaner, könsidentitet och beroende på om de bor på landsbygden eller i tätorten. Med koppling till Karlstads universitets dialektprojekt utgörs undersökningen av litteraturstudier av tidigare forskning och intervjuer med ungdomar i Sunne kommun. Resultatet visar att den lokala dialekten hänger relativt stadigt kvar, att de flesta av de ungdomar som intervjuats mer eller mindre talar den lokala dialekten och att de också identifierar sig med språket och hembygden. De som minst identifierar sig med Sunne och Sunne-dialekten är ungdomar som bor i tätorten, och tendensen är att fler kvinnor än män är intresserade av en framtid i Sunne. Samtidigt visar undersökningen på att de kvinnliga informanterna i större utsträckning än de manliga tänkt sig en framtid med fortsatta studier, något som innebär att de måste studera på annan ort än i hembygden. Slutsatsen av att så många ändå talar den lokala dialekten och trivs i sin hembygd byggs på att Sunne kommun arbetar aktivt för att få lokalbefolkningen att trivas och att kommunens målmedvetna marknadsföring av Sunne som en av landets främsta kultur- och turistorter gör att orten är en välkänd plats för människor att besöka. Orten spelar mycket på sitt kulturella arv och sin vackra natur, en stark självkänsla, stolthet och gemenskap andas i kommunen, vilket också speglar av sig på ortsbefolkningen. Till sist visar också undersökningen på att det egna språket, dialekten är en identitetsmarkör för vårt ursprung, vår historia och vårt kulturarv samt att dialekter borde ingå i svenskundervisningen för att stärka elevers identifiering med sig själva och sin hembygd.