Genom en artikel i Nordisk tidskrift for spesialpedagogikk, som handlar om språklig medvetenhet och läsinlärning, och genom en önskan om att få en fördjupad kunskap om ämnesområdet, kom min undersökning att handla om språklig medvetenhet. Jag vill med arbetet få en uppfattning om hur det språkliga arbetet ser ut i skolan. Vilka tankar har man kring ämnesområdet språklig medvetenhet? Mitt syftes preciserade frågeställningar är: Hur ser lärare i förskoleklass och i årskurserna 1-3 på begreppet språklig medvetenhet, och hur ser man på dess betydelse för barnets språkutveckling? Hur ser det språkstimulerande arbetet ut i förskoleklass, och i årskurserna 1-3, och hur prövar man barnets språkliga medvetenhet? Finns det några gemensamma riktlinjer beträffande hur det språkliga arbetet läggs upp i förskoleklass, och i årskurserna 1-3? Mitt arbete baseras på en litteraturgenomgång kring ämnesområdet, samt kvalitativa intervjuer av två förskolelärare i förskoleklass och två klasslärare i årskurserna 1-3. Mitt resultat visar att det råder en viss osäkerhet angående definitionen av termen språklig medvetenhet, men trots det redogör pedagogerna för att språklig medvetenhet har stor betydelse för barnets språkutveckling. De menar framförallt att läraren har ett stort ansvar i att utveckla barnets språk i samtal, att barnet behöver en samtalspartner. Utan ett rikt språk stannar barnets utveckling av. Pedagogerna menar att det är viktigt att utveckla barnets sociala språkliga färdigheter. Undersökningen visar att det pågår ett aktivt språkarbete i skolan. Barnen utforskar språket i vardagliga och naturliga sammanhang, samt deltar i dagligen återkommande språkövningar. När pedagogerna prövar barnets språkliga medvetenhet gör de detta genom läsutvecklingsschemat, LUS, och genom Skolverkets nationella prov. Det finns också intentioner från rektor som pedagogerna följer och som hjälper dem i det språkliga arbetet. I undersökningen framkommer det att det är upp till varje enskild pedagog att välja undervisningsupplägg i språkarbetet. Ett visst samarbete pågår dock. När det gäller erfarenhetsutbytet mellan pedagogerna på de olika avdelningarna, är detta mycket minimalt. Förskollärarna uttrycker också en avsaknad av detta och efterfrågar en större kunskap om varandras arbete.